”Dracula” har kommit ut i ny svensk översättning. Här kan man tala om Unhemliche med stort U. Dels Jonathan Harkers växande känsla av att ”någonting är verkligen fel här!” som väcks gradvis på besök i grevens slott i Transsylvanien, men ännu mer under bokens andra hälft när hela handlingen förflyttas till gamla hederliga England och London och den viktorianskt välordnade tillvaron för huvudpersonerna börjar luckras upp, anta hotande former och fyllas av nattsvarta skuggor.... Fortfarande tycker jag den delen är betydligt otäckare än Transylvaniendelen just eftersom hemskheterna flyttat fram positionerna och plötsligt befinner sig mitt i miljöer som bokens karaktärer ändå uppfattar som tråkigt hemtama, vardagliga och ordinära. Okej för att trånga gränder i 1800talsLondon, mentalsjukhus, gravkryptor och lantliga herresäten inte är ordinära för det stora flertalet men... Det är effekterna som grevens osynliga närvaro har på denna ändå välfungerande värld som är så rysansvärda. Lucys oförklarliga blodförluster och allt underligare beteende, den svarta fågel , eller vad det nu är, som kretsar utanför hennes fönster om natten, och tidningarnas lakoniska notiser om en mystisk kvinna med ett litet barn i sin famn, som setts röra sig fram och tillbaka på en kyrkogård nattetid...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar