Susan Hill har jag relativt nyligen upptäckt. Min lillebror var i London och gick på teater. Han såg en pjäs baserad på hennes spökroman ”The woman in black”. Kom hem och berättade inlevelsefullt om hur effektfullt det var, om den totala känslan av skräck som pjäsen framkallade, hur han skrek rakt ut vid några tillfällen och trodde att han skulle svimma....
”The woman in black” är en förvånansvärt välfungerande spökhistoria, en tunn bok med de gamla vanliga ingredienserna – en öde vindblåst hed, ett isolerat gammalt stenhus, ett återkommande ljud från ett låst rum i det isolerade huset, och en plötsligt uppdykande, likblek, starkt avmagrad kvinna helt klädd i svart. Det krävs så få ingredienser egentligen, ihopblandade enligt rätt recept.
”The woman in black” är en förvånansvärt välfungerande spökhistoria, en tunn bok med de gamla vanliga ingredienserna – en öde vindblåst hed, ett isolerat gammalt stenhus, ett återkommande ljud från ett låst rum i det isolerade huset, och en plötsligt uppdykande, likblek, starkt avmagrad kvinna helt klädd i svart. Det krävs så få ingredienser egentligen, ihopblandade enligt rätt recept.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar